Okej. En sista bild då

jag har inhandlat min första egna möbel. Vi skulle kunna kalla det här en börjar på min vuxenprylköpar-era, men eftersom vuxenlivet fortfarande ger mig kalla kårar känns det bäst för mig om vi låter bli.
Byån är förresten lite sliten, ett hörn är rått bortskrapat (det det kunde du ha fått den billigare för tyckte mamma) och den vinglar. Dessutom hittade jag en intressant skruv på nedersta lådans framsida. Nåväl. Jag älskar den! Mamma tyckte att den var i glans av 1950-talet någonstans, om det skulle ge dig ett bättre perspektiv på prylen. Den är halvstor, har tre fina byrålådor och är gjord av trä. Resten får du räkna ut själv.

Jag har föresten kommit igång med att börja måla med akvarell. Igen. Senaste gången jag var djupt försjunken i det ämnet var när jag var runt tretton sådär, och då hade jag bara pennorna att leka med. Ni vet, den sortens färgpennor man kan doppa i vatten. Fruktansvärt tråkiga att använda, är min enda tanke nu. Det tänkte jag lite för mig själv på den tiden också, men då trodde jag ändå att jag till slut skulle komma på den rätta tekniken. Gjorde jag aldrig. Men nu en såhär fem år i efterhand har jag äntligen insett att penslar, mm! Det är lite mer på min nivå som man säger. Och eftersom jag är en exprimental spirit så kan jag numera använda båda teknikerna på samma gång.

Vad som föresten kommer bli av i den här bloggen den kommande månaden återstår att se. Efter jag försvinner bort i övermorgon och bara kommer ägna mig åt snabbvisiter i mitt rum innan jag drar iväg igen, kommer nog medföra en rätt tom uppdatering. Ingen uppdatering alls helt enkelt. Vi skulle nästan kunna sluta ett avtal här och nu, som säger att vi inte hörs något mer förrän jag har någonting viktigt att säga. Jag tror det bör räcka länge nog fram till jag börjar det avslutande året på gymnasiet.

Vi hörs då.

Apoteket är en guldgruve*doldis*

Jag kan ha tänkt den tanken tidigare, men nu tänker jag det igen.

Det kan ju å ena sidan bero på att jag var hypokondriker när jag var i dagisåldern (många fina minnen från den eran av mitt liv, som man säger) och att bara gå omkring och fingra på allting ger mig härliga magomskruvningar.

Men idag var jag faktiskt där på riktigt uppdrag; jag ska ju åka båt på havet i slutet av den här veckan (SOLSKYDDSFAKTOR 20 PLUS GRATIS STICK TILL) och vi får inte glömma att jag dessutom har en månads arbete på vandrarhem att se fram emot (BIGPACK VÅTSERVETTER + TAMPONGER).
Man vet ju aldrig med England.
*ser fram emot*

..

Jag ska köpa en byrå på tisdag.
Jag ska sticka till *utanförGöteborg* på torsdag.

 

 

Jag är rätt nere just nu.

Två ikoner avkolade *såattsäga*

Michael Jackson dog i natt.

 

wow.

 

Det kändes, av någon konstig anledning. Jag har väl aldrig kunnat kalla mig ett fan av mannen, men han var en av dem, en av de största. Och nu är han borta.
Men vet ni vad som är det hemskaste av allt?

Jag trodde att Jimi Hendrix fortfarande var alive.

……..
Om någon mot någon förmodan skulle undra när han kolade av, för lever gör han ju absolut inte, så dog han år 1970. Och jag ba
Amen Jimi Hendrix, HAN lever ju! *snackar högt och tydligt inne på stockholms största skivaffär*

*Ill*

Rock it!

Eftersom jag om någon känner att jag borde framstå som lite mer verklighetsanknuten och uppmärksammande än vad jag egentligen är (pga att det är en aning pinsamt att ha fötterna uppe bland molnen och inte nere på gruset som sig bör hela tiden) så tänkte jag bara säga att *my town* har inhandlat nya lokalbussar.

Wow tänkte jag när jag först såg dem, här har kommunens ekonomi gått i höjden medan jag suttit som ett fån med min nästa i Eragon-triologin (som visade sig ha ett slut i en bok nummer FEM och inte i tre som jag så naivt hade gissat) och förundrat har jag sedan andra små *guldkorn* uppenbaras i trakten;
1. bussarna då förstås
2. fixande av alla knastriga bilvägar som nu är nyasfalterade och fina
3. nya skyltar vid mataffärerna

Så då satt jag och var glad över hela den lyckosamheten i kanske tio minuter igår innan jag fick veta att de nya prådiga fordornen inhandlats för en massa miljoner som kommunen inte alls har, så NU ligger den här staden i skiten med en massa jobbiga milli-skulder.

Alltså. *Blahblahblah* Naiv tjej.

DAGENS ORD;

cooksmashing

ex.
- I met Madonna at the mall
- Oh shit, that’s cooksmashin’!

UPDATE:
synonym – Ballcrashing

 

*hehe*

Klicka på *play* och läs sedan i lugnt tempo

Idag följe jag med min mor ut på ärenden. Matköparärenden. Nu visade det ju sig att vi inte hade någon fil hemma, och eftersom min mamma påpekade att
vi gör ju inte så mycket tillsammas
tänkte jag att nä, det är lika bra att haka på. För det är faktiskt inte alls så att jag inte gillar att vara med mamma. Hon är mysig och trevlig för det mesta, och det är ungefär den level’n det är när man är med henne också. Det är bara det att jag för övrigt njuter väldigt mycket av att vara latis för mig själv med. Inte göra så mycket nu när jag faktiskt har lov, vilket då också inkluderar det här med att inte vara social och aktivt trevlig. Men idag vände jag alltså på steken.

Sen var det alltså kläderna som det gällde. Ni vet, man kan ju inte klafsa ner på stan i vilka kläder som helst om jag säger så. Nu bor ju inte jag på Milanos gator, men det kändes en aning avskalat att traska ner i hemmarsittarkläderna, och till mitt djupa förtret visade det sig såklart att det inte fanns mycket matchningsbart i g-roben. 

Alltså, jag menar bara att kläder är skapta för att man inte ska känna sig avskalad och uttittad. Nu blev det ungefär så jag kände mig eftersom min moder inte orkade med mitt testande av allt som fanns i klädväg, så där någonstans blev jag tjurig och valde sen att klämma in mig i ett par shorts, en skjorta och en. Svart tjocktröja. Neeeeh, jag har inte vant mig vid sommarvärmen än. As always om man säger, det är ju inte ofta som jag hänger med i *klimatsvängarna*.

Vi gick vidare mot mammas kolonilottsparadis och jag rensade en hel hallon*ranka* på ogräs. Alltså, flera meter var det. Ska för övrigt dit imorgon också, om det är någon som sitter här nu och tänker
Ey, vägarna förbi ?

*A BE CE*

Egentligen har jag inget lust alls att skaffa körkort. Det är som en liten inopererad tanke jag har i huvudet; lokaltrafik is the new A! Men man kan ju inte leva inom traditionismen i evigheter om man inte vill tappa huvudet, så jag har bestämt att jag ska rucka lite på mitt val och bli trafikfarlig inom loppet av två år.

Tanken gör mig föresten svettig. Alltså, jag har ju ingen aning om hur det här går till. Bilar och hela grejen. Ska man skriva in sig i någon fånig förening först, eller ska man köra okunnig på gatorna med en släkting innan det. Eller? Hur mycket KOSTAR det och hur mycket förväntas man klara av?

 vavavava ?

Näe, jag fattar ingenting. Ta körkort, hur gör man? *google*